...som ett brev på posten. Känslorna av separationsångest och sentimentalitet (heter det så..?). Har inte hunnit tänka så mycket på det innan, men nu är det så uppenbart. Halva vårt hem är nedpackat i lådor, folk börjar säga: Det kanske är sista gången vi ses nu.....på ett tag i alla fall. Usch.....tycker det är jobbigt, jag är ju trots allt en vanemänniska. Satt precis och svarade på en intervju inför det som komma skall och då fick jag frågan vad jag kommer sakna, herregud - ALLT. Skulle jag rabbla upp allt det så hade det inte blivit en speciellt kul intervju.
Vet ju att det kommer bli bra bara vi kommer på plats, men det är LITE mycket bara just precis nu.
Ett år går snabbt. Vi ses snart igen :)
SvaraRaderaKRAM
Ohh stor kram vännen! Ni är så välkomna hem om ett år! Och som Lisa skriver kommer det gå snabbt!
SvaraRaderaKraaaaam
Norge är inte så långt bort och ni kommer säkert få det jätteroligt! Stor kram och lycka till med flytten!
SvaraRadera