SOS

Igår kväll satt jag och tittade på TV och skulle ha ätit samtidigt - men det gick inte, jag grät så jag hulkade. Jag tittade på SOS barnbyar-projektet på 4:an.

Idag låg jag och skulle söva E, jag gav henne den värme, kärlek och trygghet som hon behöver för att somna. En självklarhet. Alla barn ska få det, oavsett om det är från deras föräldrar eller någon annan vuxen. De barn som vi igår mötte i TV-rutan och som befann sig på ett barnhem fick det inte av någon.

Då bestämde jag mig, för 200 kr i månaden kan man faktiskt göra lite skillnad - man kan inte rädda hela världen men man kan då se till att några till barn får möjligheten till värme, kärlek och trygghet. 200 kr, det är 3 st öl på krogen, ett linne i halvtaskig kvalitet från någon kedja, kanske en Harry Boy, ja ni förstår ju själva var jag vill komma, vi kan avvara det.

Jag är uppvuxen med mycket närhet och kärlek runtomking mig, i vår familj har vi lika nära till skratt som gråt, det har gjort mig trygg, och det är så jag försöker uppfostra våra barn. För jag tror att en människa som fått kärlek och trygghet blir trygg i sig själv och lär sig att respektera både sig själv och andra.

Så snälla fundera på det där med 200 kr i månaden och hjälp till att gör lite skillnad....

http://www.sos-barnbyar.se/pages/default.aspx

Det finns givetvis andra organisationer men det var just denna och det programmet som fångade mig.

Måste bara avsluta detta lite mer allvarsamma inlägg med en liten historia som hände när jag och min älskade syster var små:

Mamma berättade för oss att vi skulle få ett fadderbarn i familjen, det skulle kosta en summa jag inte kommer ihåg i månaden. Mamma och pappa skulle betala den största delen, men jag och mn syster skulle också bidra. Då svarar min syster mamma med följande:
Men mamma, hur kan vi ge pengar till andra barn när ni säger att vi inte har råd att åka till fjällen.....

Ganska charmigt tycker jag, och då ska ni veta att min syster var världens snålaste (mest ekonomiska om ni frågar pappa) när hon var liten.